Ute och springer
Idag var Ester ute större delen av dagen. Och energin tog aldrig slut, hon älskade att rusa runt där mellan altanen och gräsmattan; höll koll på alla flygande löven, lekte lika mycket med alla leksaker och lyssnade påm vad övriga grannskapet hade för sig.
Sedan umgicks hon lite med mig också. Jag blåste lite såpbubblor. Ester jagade dem. Fångade dem. Gjorde så att dem försvann. Poff. Sedan satt vi och mös lite i solen. Fin dag!
Ester skall hitta sig själv, men magsjukan vill annat
Stackars Ester har gått och blivit magsjuk. Så nu har hon fastat hela dagen (frågan är om hon märker skillnad, hon var ju inte direkt desperat efter maten innan heller), förutom att vi matar henne med vattenflaska i vilken det finns en mycket lurig vattenblandning med bland annat honung och salt. Låter ju inte för gott, och det tror jag inte hon tycker heller. Men hon är väldigt söt när vi häller droppar av det där i hennes mun.
Steg två är att hon skall skämmas bort lite med kokt sej och ris. Människomat. Hon som redan innan inte kunde skilja på om hon var katt eller hund. Nu skall människan blandas in också. Hon får trubbel med att hitta sig själv den där tjejen. Om hon inte lyckas fånga sig själv när hon gräver i matskålen, det vill säga. Det är favorithobbyn annars. I den silvriga skålen, långt ner i botten, finns nämligen hennes spegelbild. En hund som nafsar efter henne samtidigt som hon nafsar efter den. Märkligt.
Kan själv
Ester har gjort ett jätteskönt framsteg denna veckan. Hon har lärt sig leka själv. Vilket innebär att jag kan sitta här och blogga utan att oroa mig för att hon typ sätter sig och kissar på mattan under tiden, utan att hon faktiskt ligger och tuggar på någon leksak utan att jag skall behöva peka på leksaken åt henne så att hon inte glömmer bort att hon tuggar på den.
Nu har hon dock lekt ett bra tag så jag hoppas att hon snarast möjligt skall glida ner i sälposen och somna. Jag tycker hon behöver det nu. Pannan hennes släpar ner i golvet.