Ester flyttar hem


Det har gått en vecka, 2 dygn och ett par timmar sedan vi hämtade Ester. Vi åkte tidigt på morgonen. Vem kan vänta en extra minut, på något som varit hela familjens favoritsamtalsämne de senaste månaderna? Och varför?

Det finns ingen anledningen. Fanns inte då heller. Så vi körde genom Sverige mot Kamrats Kennel. Pekade ut vart vi skulle stanna på kissepauser på hemvägen. Sådana där saker som låter så fåniga svart mot vitt men som är förvånansvärt roliga samtalsämnen just där och just då.


Ester med sin pappa Findus.

Det kom en stor, gul labrador rusande emot oss i snön. Sprang runt, på, över och under oss. Visade sig vara välkomstkommitén bestående av Esters pappa Findus. När vi hade parkerat bilen där utanför kenneln och tagit oss innanför staketet. Han följde oss upp till dörren till huset. Sedan fick han lämna oss för en stund och istället hittade vi en något mindre men fortfarande gul labrador inne i huset. Det var första mötet med Ester, och första intrycket var verkligen charmerande. Ett virrvarr av "åh"-ande och "ah"- ande. Långt utdragna sådana. För där satt hon - och hickade.


Bror Expo och syster Ester.

Brorsan hängde på. En brun kille i sina bästa år, skulle han sagt om han själv kunde tala. Han var överallt. Var precis så som vår förra labrador var. Kaos, kort och gott. Det mest underhållande var helt klart att se dem ta sig ner för det lilla trappsteg som fanns. 9 veckor gamla hade de fortfarande inte fått det där höjdbegreppet. Bror Expo flög ner som ingenting. Ester ställde sig på kanten och gnydde. Innan hon tog mod till sig och tog ett skutt som om hon var påväg ner för ett stup (vilket det i hennes värld kanske också var).


Ester i bilen påväg hem. Fortfarande väldigt lugn.

Vi åkte hem, mycket nöjda med vår nya familjemedlem. Vi fick kullens snyggaste och lugnaste valp. Det första håller vi, en vecka, 2 dygn och några timmar senare, fortfarande fast vid. Det senare stämmer några timmar per dygn. Men Ester vill inte acceptera att hon är lugn. Vill inte acceptera när hon är trött och pannan hänger ner över ögonen på henne. Det är roligare att springa femton varv runt övervåningen, gnaga sönder toalettrullar, dra med mattor så långt som möjligt innan någon ser henne och köra hinderbanan under köksstolarna. Fast vi kan ge henne detta; att när hon väl ger upp och somnar, så sover hon djupt och gott. Och snarkar lungt.
     Med Ester är det allt eller inget.

Den här bloggen handlar om Ester. Det är ungefär som hennes dagbok. Bara att alla får veta. Inget privatliv alls.

Inte för att hon bryr sig. För är det något vi har lärt oss om Ester, så är det att det bästa hon vet - det är att ha all uppmärksamhet på sig, att alltid vara i centrum. Så, here we go.

Kommentarer
Postat av: Pilla

Hej!

Det ska bli kul att följa lilla Esther på bloggen!

Kram från PillaKotton

2011-03-15 @ 17:43:41
URL: http://www.pillakotton.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0